Man är ju inte allt för stursk när man sitter på en läkarmottagning i Frankrike... och läkarmottagningarna här är precis som man tror att de ska vara, det finns inga "vårdcentraler" det mesta är privat och mottagningen är belägen mitt i ett bostadshus. Det är precis som om det vore en lägenhet i vasastan med stora vita dubbeldörrar till alla rum, trägolv och stukaturer i taket. Vi kan börja med problemet med att jag knappt höll på att komma in i huset höll på och tryckte på knappar och ringde säkert på porttelefonen hos minst 5 familjer innan det kom in tant som knapprade in någonting lite nonchalant och dörren öppnades. Jag smet in med henne.
Man känner sig alltid lite efterbliven i detta landet, (när en doktor efter en halvtimmas väntan, såklart) frågade vem jag skulle till kunde jag inte svara... det vet väl inte jag ville jag säga, har ni ingen receptionist? Men fick säga att jag pratade med någon som pratade engelska. Tillsist lotsades jag rätt, in till en doktor som såg ut att vara en kopia av "Steffo i nyhetsmorgon". Han tittade på mig över kanten på sina glasögon och frågade hur han kunde hjälpa mig. Jag förklarade min sjukdom men han ville inte skriva ut något. Det skulle tas prover och väntas i flera dagar blahablaha. Då tog jag fram mitt effektivaste vapen. Gråten! Jag måste säga att jag tycker jag själv är ganska bra på detta, naturbegåvning i ämnet rent ut sagt! Steffo sa "Mais petite Michaela!" med en röst som liknade tjurens Ferdinands mammas, "men Feerdinaand, varför leker..."
Vipps hade jag utskrivet lite grejer med löfte om att inte ta antibiotikan förrän imorgon. Får se hur det blir med det. Har varit på laboratoriet för blodprov med, grät lite där med när jag ändå var igång liksom, receptionisten var så söt och satt och gogle-translateade ord medan vi försökte förstå varandra haha.
Sedan sa damen på apoteket att jag inte fick plocka ut antibiotikan förrän imorgon, då sa jag att doktorn hade sagt att det visst gick bra och vipps hade jag paketet i handen. Höhö detta landet asså.
Om det är synd om mig?! Ja.
