Har precis kommit hem från möte med min projektgrupp. Ett möte som Erasmus bland 3 fransmän och en Canadensare går till enligt följande:
Alla pratar snabbt och i mun på varandra innan jag hinner tänka ut vad de sa och ens försöka bilda någon form av insticksmening har vi lämnat den aktuella punkten och gått vidare.... Resultaten blir en väldigt tyst Erasmus som tillslut ger upp denna ping-pong franska och accepterar faktum att jag inte har något att säga i detta möte.
Alla pratar snabbt och i mun på varandra innan jag hinner tänka ut vad de sa och ens försöka bilda någon form av insticksmening har vi lämnat den aktuella punkten och gått vidare.... Resultaten blir en väldigt tyst Erasmus som tillslut ger upp denna ping-pong franska och accepterar faktum att jag inte har något att säga i detta möte.
Dags för uppdelning av slides, då arbetet inte varit speciellt jämnt uppdelat innan och slides är ihopsatta lite efter smak och tycke från övriga deltagare så blir uppdelningen inte heller helt jämn eller solklar. Tillsist vänder sig en av fransmännen mot mig och frågar "Vill du absolut prata på presentationen?" Ehhh vänta lite nu erbjuder du mig att inte prata imorgon? Klart att jag absolut inte måste prata om det inte finns tillräckligt med slides, det är okej jag kliver åt sidan. Haha nä skämt åsido, jag blev ganska lättad, jag har inget problem med att prata inför folk på varken svenska eller engelska. Franska går om jag får ha papper och iallafall en dag att öva men det är inte en behaglig och rolig upplevelse så att säga.
Så ja min uppgift blev tillsist att vakta USBt med presentationen och ta med det till lektionen imorgon. Känner att jag har ett stort ansvar på mina axlar.